Vettan<3

Klockan är 02.30 och jag kan inte sova:( ligger i sängen och tänker på min älskade vettan som kommer lämna oss på måndag:'( och jag har så himla ont i min mage och känner mig inte så sig eller glad. Känns som allt har försvunnit ur mig och jag har gråtit så mycket idag att jag inte har några tårar kvar:( vettan kommer alltid att finnas hos mig och hon kommer få det bra i nagiala med dom andra hästarna och människorna:) jag hoppas hon träffas på fobben och att dom gillar varandra:) dom skulle nog älska varandra och vara oskild aktiga<3 jag kommer ihåg första gången jag red vettan i lit. Då hon började med att stegra med mig och började testa mig på engång men jag satt kvar och bara sa till henne att sluta. Hon bockade också med mig. Och sen när jag ridit en stund viste jag att jag skulle ha henne men vi bestämde att jag skulle dit engång till och rida och det gjorde jag då stegrade eller bockade hon inte alls men hon var stark och het och jag älskade hennes trav då:) så då bestämde jag mig att jag skulle ha henne men mamma och pappa tyckte inte de. Men jag tog henne ändå:) haha. Sen när jag hade haft henne ett väg och lärt känna henne så provade jag att få henne att galoppera men det var svårt för hon trodde ju att hon skulle trava fort men sen så gick hon in i galopp och gud vilken skön galopp:-D jag tyckte det var kul också så jag galopperade ganska mycket den dan. Jag red ganska mycket själv på henne för hon blev så stressad när andra var med. Sen så stog hon i Tulleråsen och där trivdes hon jätte bra och fick gå med söta Happy som hon älskade. Får finns det många ridvägar och jag och vettan älskade en och det var vid byggdegården där det är en lång backe och inga bilar kunde möta någon på häst eller någon som var ute och gick men inte ofta. Får satte jag vettan i galopp och hon fick springa så fort hon ville och det gick inte lite fort man fick tårar i ögonen ganska ofta och man skrattade av lycka:) sen efter några år flyttade jag henne till krokom och där trivdes hon ganska bra faktist men sen på vintern så började hennes rygg dumma sig och jag kunde inte rida henne på flera veckor så då longskerade jag i stället och gick promenader och så klart busa på plan och det värkligen älskar hon och det kommer jag aldrig glömma aldrig. Jag har så många roliga och ledsna minnen om vettan och jag älskar henne så himla mycket och hon är mitt allt och tröstat mig när jag varit ledsen m.m hon har värkligen funnits hos mig när jag mått dåligt och när jag inte vet vart jag ska ta vägen:( och nu ska hon försvinna från mig och det vet jag inte alls om jag klarar men jag har ju mamma och coco som finns hos mig och så bettan då som vet hur jag har haft det i bollnäs m.m<3 nu är klockan snart 3 på natten och jag måste försöka sova men känner mig inte alls trött:( ska kanske he på en film och se om jag somnar eller om jag spelar något på mobilen. Nu säger jag Godnatt så hörs vi<3